Suzukimetoden 

Den japanska pedagogen Schinichi Suzuki (1898-1998) menar att varje barn är fött med många anlag (språkliga, musikaliska etc.) men att barnet måste ha de rätta stimulerande upplevelserna för att dessa anlag ska utvecklas, och att det är speciellt viktigt att detta sker i tidig ålder.

I sin musikpedagogik drar Suzuki en parallell till det sätt som barn lär sitt modersmål. Utan teoretiska förklaringar och grammatikpluggande lär sig det lilla barnet att tala genom att lyssna på de vuxnas språk. Det ska mycket repetition till, men barn lär sig att tala flytande långt innan de lär sig att läsa.

Suzuki kallar själv sin musikpedagogik för "modersmålsmetoden". Liksom modersmålet finns musiken i barnets miljö redan från födseln.  Barnet ska tidigt lyssna på musik och så småningom efterlikna den på sitt instrument.

Ett stycke lämnas aldrig. Istället införlivas alla spelade stycken med den aktuella repertoaren som ständigt kan förbättras i och med att barnet utvecklas som instrumentalist.

För små barn är det i det närmaste omöjligt att öva hemma utan hjälp och uppmuntran från en vuxen. I Suzukiundervisningen är föräldern en lika viktig del som eleven och läraren. För att underlätta samarbetet och samspelet mellan de tre parterna så startar vi med några föräldralektioner innan barnet börjar spela, eller parallellt med barnets första lektioner.